Something about me.
När jag var liten kunde jag sitta jätte länge på toan. Men oftast andvände jag inte den utan bara satt och väntade på att "höra" att det var ok att vara ledsen. För bara där inne kunde jag släppa allting och höra ngt inom mig säga att det var okej att vara ledsen även om jag inte riktigt visste varför jag var det. Jag minns inte så mycket av alla ggr eftersom jag var så liten, men jag vet bara att det var min säkra plats att gråta utan att ngn såg eller visste att jag var ledsen. Sen kunde jag gå ut och vara helt normal igen. Ibland kunde jag tom tänka över saker som bara dök upp i mina tankar, som för den där lilla fattiga pojken jag hade gått förbi eller filmen som var så hemsk att kolla på. Men för o främst var det för saker jag inte riktigt kunde förstå då men nu är så klara o självklara. Saker jag oftast glömde bort efter att tårarna hade fallit, men dök upp igen när jag minst anade. En av mina långa besök på toan såg ut så här...(det här minns jag som om det vore igår pga av känslan jag fick)
Jag hade precis insett att jag skulle dö när jag blev gammal, JAG SKULLE BLI GAMMAL...ingen unge vill bli gammal - man går o tror att man alltid kommer se ut så där fast mkt coolare. Jag insåg oxå att alla människor skulle dö, men det värsta av allt var att inse att min mamma skulle dö när hon blev gammal. Vem skulle ta hand om mig? Vart skulle jag bo?Varför just min mamma? MIN MAMMA skulle dö. Den värsta känslan någonsin kröp sig fram och tog över mina känslor. Jag grät som jag oftast gjorde - tyst. Jag fick en känsla som jag aldrig har upplevt. En känsla som jag helst vill slippa på flera tuuuusen år.
Samma känsla som min mamma och hennes syskon måste ha just nu när de har förlorat deras pappa. Skulle verkligen vilja vara med min mamma just nu. Hon behöver mig just nu, men det känns bra att veta att hon har sina syskon och hennes mamma vid sin sida.
Poängen med det hela är att jag vill få fram att även om toan var min tillflykt ibland och kanske fortsätter att vara det så vet jag att inga andra än min familj är de som alltid kommer vara vid min sida. Även om vi bråkar och ibland önskade att de inte fanns, så älskar jag varenda en med hela mitt hjärta.
En las buenas y en las malas siempre estaran conmigo familia. Les amo con todo mi corazon nunca lo olviden.
V.
(ps. nej jag är inte deprimmerad bara lite ledsen)
(ps. nej jag är inte deprimmerad bara lite ledsen)
Kommentarer
Trackback